En vacker berättelse om kärlek och livslång vänskap. Rosie och Alex är bästa vänner. De har hållit i hop i vått och torrt under den busiga barndomen och de rebelliska tonåren. Men just när livet äntligen kan börja med utekvällar på stan och spännande dejter skiljs deras vägar.
Alex flyttar med sin familj från Dublin till USA. För gott. Efter ett tag bestämmer sig Rosie för att flytta efter honom till Boston och börja plugga, men just när hon är på väg får hon veta något som kommer att förändra hennes liv… något som gör att hon stannar kvar i Irland.
”Love, Rosie” föjer Rosie och Alex från dess de är 5 år och hamnar bredvid varandra i skolan till den dag de passerat 50-sträcket. Två liv fulla med händelser de kan råda över och sånt man inte rår för. Hela boken skriven i form av papperslappar mellan kompisar i skolan till mail, sms och chat och en herrans massa brev. Det gör det lite jobbigt att följa med. Jag menar att det händer en massa emellan meddelandena dimper ner…… Sånt som man som läsare för gissa sig till utifrån vad som skrivs/chattas…. Samtidigt som jag upplever boken som oerhört svårläst så finns här en tråd som man måste få nysta upp till slutet. Så den får både plus och minus av mig!
Cecelia Ahern har åxå skrivit ”P.S. Jag älskar dig” som lämnade ett stort avtryck hos mig, tror aldrig jag gråtit så mycket åt en bok någonsin!!! Sorgliga ljudböcker och handlingstur på ICA rekommenderas inte :D