Baksidestext;
Under snart femtio år har Tommy Körberg ständigt dykt upp i nya roller – som rockartist, schlagersångare, proggare, programledare eller fängelsekund.Metamorfoserna har varit många, men en sak har bestått: hans orädda rättframhet.
Tommy Körberg har aldrig varit rädd för att säga vad han tycker om andra människor, vilket ofta har skapat rubriker, men i denna självbiografi visar han att an kan vara lika hård mot sig själv. Osentimentalt avslöjar han sanningarna om kokaindomen, kvinnoaffärerna, Londontiden och hur det gick till när han sent omsider fick kontakt med sin biologiske far. Men han berättar också om vad musiken kan betyda för en i grund och botten ganska sorgsen människa.
Sjung tills du stupar är historien om en man som ständigt kämpat för att följa sin egen ton, som vägrat låta sig placeras i fack eller motsvara andra människors idéer och förväntningar. En historia om hur jakten på den egna tonen ibland fört honom på avvägar, ibland till stora framgångar – och om varför han inte ångrar ett dugg.
Jag är väldigt kluven… Ska jag rosa eller risa? ”Sjung tills du stupar” har för mig varit väldigt tungläst, men missförstå mig rätt, boken är lättläst. De har bara varit motigt, alla dessa uppräkningar på människor Tommy uppträtt med, supit med osv. Men samtidigt är de en intressant bok och den tar sig mot slutet. Så jag är kluven…. Så därför gör jag såhär: Den som är intresserad av att läsa ”Sjung tills du stupar” maila din adress till tomta87@live.se så kommer den på posten! Enda haken r att jag vill veta vad du anser om Tommy Körbergs självbiografi 
